Vår hållbarhetsresa

Ja. Utöver PVC-råvaran BIOVYN™ (kopplad till förnybar biomassa genom certifierad massbalans) och den ftalatfria mjukgöraren Pevalen™ Pro 100, är undertyget i alla våra egna tygkvaliteter gjort av 100 % återvunnen PET-polyester – och har alltid varit det, redan i den äldre Biovinyl-generationen innan Biovinyl+ fanns. Undertyget utgör omkring 12 % av en jackas totalvikt (enligt vår EPD för seglarjackan); resten är PVC-beläggning – men den delen av tyget är i sin helhet återvunnen.

Nej, och det är en viktig skillnad. Endast cirka 23 000 ämnen var registrerade under REACH 2025, medan flera hundra tusen kemiska föreningar förekommer i kommersiellt bruk globalt. Att ett ämne inte står med på kandidatlistan kan betyda att det är utvärderat och bedömt säkert – men det kan lika gärna betyda att det ännu inte hunnit granskas. Frånvaro av en varningsflagga är inte samma sak som ett säkerhetsintyg.

Ja. Ett företag som importerar en vara till EU övertar samma skyldigheter som en EU-tillverkare skulle haft – de kan behöva utse en så kallad ”endast representant” (Only Representative) för registreringen. Det är själva poängen med regelverket: ursprungsland avgör inte om reglerna gäller, bara vem som bär ansvaret för att de följs.

Ja, men inte ECHA direkt. Tillsynen ligger hos varje medlemslands egen myndighet – i Sverige Kemikalieinspektionen, i Tyskland bland annat Bundesanstalt für Arbeitsschutz und Arbeitsmedizin (BAuA) tillsammans med delstaternas myndigheter. ECHA samordnar och håller register, men det är nationella inspektioner, marknadskontroll och i vissa fall tullen vid import som i praktiken upptäcker avvikelser.

Att ett ämne finns på kandidatlistan (SVHC) innebär att det är identifierat som särskilt farligt och att företag måste informera om det finns i en vara över 0,1 viktprocent – men det är inte i sig förbjudet. Först när ämnet flyttas till den snävare tillståndslistan (bilaga XIV) blir användningen tillståndspliktig. Det är alltså två olika skärpningsgrader, inte samma sak – och ett ämne kan ligga kvar på kandidatlistan i flera år innan (eller utan att) det någonsin flyttas vidare.

Nästan, men inte exakt. När ett ämne förs upp på REACH bilaga XIV (auktorisationslistan) innebär det att ämnet inte får tillverkas, säljas eller användas inom EU efter ett bestämt datum – om inte ett företag ansöker om och beviljas ett specifikt undantag för en specifik användning. I praktiken fungerar det som ett förbud med en smal öppning för fall där inget säkrare alternativ finns. DEHP, DBP, BBP och DIBP är exempel på ämnen som hanteras på det sättet sedan 2015.

Generellt ja, om de innehåller ftalater. Ftalater är inte kemiskt bundna till plasten utan vandrar sakta ut ur materialet under hela dess livstid – ju äldre plagget är, desto mer har redan läckt ut, vilket också innebär att kvarvarande halter fortsätter vandra ut i luft, damm och vid hudkontakt. Ett äldre PVC-plagg (eller ett second hand-fynd) har alltså statistiskt sett redan avgett mer ftalater än ett nytt. Det gäller inte Farmerrains egna material, eftersom de är ftalatfria oavsett ålder – men är relevant att känna till för PVC-produkter i allmänhet.

PVC som material går tekniskt att smälta om flera gånger utan att egenskaperna försämras, och materialåtervinning av PVC ökar i Europa. Men ett regnplagg är sällan ett enda material – dragkedjor, sömtejp, knappar och foder gör textilåtervinning mer komplicerat i praktiken än för ren PVC-plast. Vi är ärliga med att vi ännu inte har en fullskalig återvinningslösning för färdiga plagg. Vår hållbarhetsstrategi bygger istället primärt på livslängd: ett plagg som håller i decennier belastar miljön mindre än flera kortlivade plagg, oavsett återvinningsbarhet.

Inte nödvändigtvis. Halogener är en grupp grundämnen (bland annat klor, fluor och brom) som finns naturligt i till exempel havssalt, och som i vissa plaster – som PVC – sitter hårt kemiskt bundna i själva polymerkedjan. I den formen är de i praktiken lika ofarliga som saltet i havsvatten. Det som faktiskt är problematiskt är vissa fristående halogenföreningar, som bromerade flamskyddsmedel. Att kräva ”halogenfritt” är ett trubbigt verktyg – det utesluter både farliga och ofarliga halogenanvändningar i samma veva. Mer exakt vore att fråga efter frånvaro av specifika ämnen, som vi gör i resten av den här FAQ:n.

Ja, det bör undvikas – men inte för att PVC är unikt farligt. Okontrollerad förbränning av klorhaltigt material (PVC, men även trä och matrester) kan bilda dioxiner, en grupp giftiga och svårnedbrytbara ämnen. Det är just den okontrollerade förbränningen som är problemet: i industriell PVC-tillverkning bildas dioxin bara i spårmängder och fångas upp av katalysatorer, och kontrollerade avfallsförbränningsanläggningar har rökgasrening som fångar upp det mesta. Regeln är enkel: lämna uttjänta regnkläder till textilåtervinning eller till kommunens avfallshantering – elda dem aldrig själv, oavsett material.

Vår miljövarudeklaration (EPD) är tredjepartsverifierad enligt ISO 14025 av Sweco Environment, med data från Miljögiraff AB. Den beskriver materialsammansättning, klimatavtryck och livscykel i detalj – hör av dig om du vill ha den skickad.

Vi byter. Det gjorde vi när vi gick från fossilbaserad mjukgörare till Pevalen™ Pro 100. Om något vi använder idag ifrågasätts på goda grunder i morgon, uppdaterar vi materialet och skriver det öppet – precis som vi redan är öppna med att vårt Deadstock-material innehåller ftalater eftersom det tillverkades innan dagens lagstiftning fanns.

Barn stoppar ofta kragar och ärmar i munnen, vilket är en vanlig exponeringsväg för ämnen som inte är kemiskt bundna till materialet (som ftalater och klorparafiner, vilka vandrar ut ur plasten över tid). Eftersom Pevalen™ Pro 100 tillhör en annan kemisk familj än båda dessa grupper minskar det den specifika risken – men som med alla plastprodukter är det ändå bra vana att inte låta barn tugga länge på kläder.

Nej. Impregnering (DWR) behövs bara för plagg där vattentätheten sitter i en ytbehandling som nöts bort. Vår vattentäthet sitter i själva vinylmaterialet – som ett paraply. Det finns inget lager att förnya.

Ja. Enligt EU:s Reach-förordning måste ett företag svara inom 45 dagar om en vara innehåller ämnen på SVHC-listan (som DEHP eller SCCP), om du frågar.

EU:s lagstiftning är bindande och striktare än på många andra marknader, men den täcker inte allt. Ett konkret exempel: de fyra vanligaste ortho-ftalaterna (DEHP, DBP, BBP, DIBP) har krävt särskilt myndighetstillstånd inom EU sedan den 21 februari 2015 – i praktiken förbjudna i de flesta tillämpningar i över tio år. Utanför EU gäller ingen motsvarande begränsning: samma ämnen tillverkas och används fortfarande i stor skala i bland annat Kina, Indien, Mellanöstern och Latinamerika. Import från länder utanför EU säljs ofta vidare inom EU utan fullständig testning för varje ämnesgrupp. Ett CE-märke eller en EU-adress på plagget garanterar inte automatiskt att varje komponent är testad.

Därför att de fungerade bäst tekniskt när de introducerades – PFAS gav oöverträffad vattenavvisning, ftalater och klorparafiner gjorde styv PVC bärbar. Det var inte slarv. Riskerna blev tydliga först årtionden senare, i takt med att forskningen om ackumulering i kropp och miljö växte fram.

Nej. Ren PVC (polyvinylklorid) är en stabil plast. Det är tillsatserna – mjukgörare, flamskyddsmedel, stabilisatorer – som avgör om ett PVC-material är problematiskt, inte polymeren själv.

Nej – det betyder bara att just ftalater inte använts. Ett plagg kan vara ftalatfritt och ändå innehålla klorparafiner, eller vice versa. Det är därför vi skriver ut varje ämnesgrupp separat istället för att använda samlingsord som ”kemikaliefritt” eller ”grönt”.

De löser olika problem i olika material. PFAS ytbehandlar tyg för att göra det vattenavvisande. Ftalater och klorparafiner är mjukgörare som görs inuti PVC för att göra det böjligt. De delar en
sak: alla tre är svårnedbrytbara och misstänkt hormonstörande vid långvarig exponering, vilket är varför de är under skärpt reglering i EU.

Utöver den tekniska specifikationen har vi ett eget museum med äldre produkter av liknande material, där flera exemplar har en livslängd på över 50 år. Det är dokumenterat i vår miljövarudeklaration. Hårt belastade plagg får dock svårt att uppnå denna livslängd i praktiken.

Deadstock är vår kollektion där restmaterial och äldre partier blir till nya, fullvärdiga produkter i stället för att gå till spillo. Läs mer om materialet och vilka modeller det gäller på sidan Våra material.

Om plagget fortfarande är vattentätt och fullt användbart skänker vi det till välgörenhet – bland annat Röda Korset och humanitära insatser i Ukraina – i stället för att kassera det. Det görs flera gånger per år beroende på tillgång, och vi har gjort det ända sedan varumärket Farmerrain skapades 2019.

Visningsplagg, modellplagg från fotografering och inspelning, reparerade eller skönhetsfelsbehäftade returer, utgående artiklar, samt mindre serier udda tygrester och äldre osålda partier – allt sådant vi annars riskerar att sitta med.

Vi bygger ut sortimentet med bland annat ett lagningskit med lim, ett lagningskit med självhäftande lapp, separat lim som fungerar på både vadare och regnplagg, lösa lappar samt knappar och knappsatser. Sortimentet lanseras löpande.

Nej, inget helt lagningskit. I alla jackor med knappar följer en lagningslapp och knappar med. Ett fullständigt lagningskit kan du köpa separat om du skulle få ett hål i plagget.

Vår seglarjacka har en tredjepartsverifierad miljövarudeklaration på 5,82 kg CO2e per jacka, vagga till grav (EPD-IES-0005125, giltig till januari 2027). Vi publicerar bara siffror som är verifierade på det här sättet – andra, ej verifierade uppskattningar publicerar vi inte förrän en ny EPD bekräftar dem. Vi visar att vårt arbete gör att vi är mycket under detta se tabell.

En livscykelanalys kartlägger ett plaggs miljöpåverkan från råmaterial till avfallshantering, för att visa var förbättringspotentialen finns. Vi gör det för att kunna prioritera rätt – i vårt fall visade det att råmaterialet, särskilt PVC-pastan, är den största enskilda faktorn.