Ordet som blev ett material — historien om galon
Alla vet vad galon är. Få vet var ordet kommer ifrån.
Det började i Gamlestaden i Göteborg, på Gamlestadsvägen 14, där Gamlestadens Konstläderfabrik tillverkade en vävburen plast som skulle få ett eget namn. Fabriksbyggnaden uppfördes efter bygglov 1945, ritad av arkitekten Albert Gustafsson, uttryckligen för beredning av konstläder — och byggdes ut 1951 till sitt nuvarande utseende efter ritningar av Sture Högstedt.
Fabriken tog de två första bokstäverna i sitt eget namn och de tre sista i tidens undermaterial nylon: GA plus LON blev GALON. Bolaget tog så småningom själv namnet Galon AB, och i reklamen var budskapet tydligt — GALON® var ett inregistrerat varumärke som tillverkades av en enda fabrik.
Den som ville ha äkta galon visste vart den skulle vända sig.
Materialet klädde Sverige. Bilsäten, bussäten och flygplansstolar, väskor, vaxdukar och möbler — och regnkläderna som generationer av barn burit i förskolekön sedan dess. På hängetiketterna stod löftet i tre ord: vattentät, slitstark, färgäkta.
Fabriken experimenterade också vidare: i sortimentet fanns Galonyll, ett patentsökt material uppbyggt på ylle som skulle värma och dämpa kondensen — fabrikens eget försök att lösa samma problem som dagens membrantillverkare brottas med, sjuttio år tidigare.
Framgången krävde snart mer plats än Gamlestadsvägen kunde ge — och flytten var ingen reträtt utan ett kvitto.
Redan i mars 1953 stod en ny, modern fabrik klar; Byggnadstekniska Föreningen i Göteborg gjorde studiebesök hos ”Galon AB — den nya fabriken” samma vår. Tillverkningen flyttade till det framväxande industriområdet Högsbo i Västra Frölunda, till adressen Frögatan 4 — där bolaget står i 1971 års Sveriges Handelskalender, med telegramadressen Galonfabrik och telexsignaturen GALON S.
Fabriksbyggnaden står på sätt och vis kvar än i dag: när Köpcentrum 421 invigdes i november 2006 skrev GT att ”den gamla galonfabriken har gjorts om till ett modernt köpcenter”, granne med Pripps gamla lokaler. Adressen är i dag Lona Knapes gata, och största hyresgäst är ICA Maxi.
Vid mitten av 1960-talet hade Gamlestadsvägen lämnats helt, och 1965 började nya verksamheter flytta in i de gamla lokalerna. I Högsbo fortsatte fabriken för full kraft: 1967 föreläste direktör Bengt Flodin i Byggnadstekniska Föreningen om tillverkning och användning av Galon, i första hand Bygg-Galon — byggbranschens galon — och samma höst gick föreningens studiebesök till Galonfabriken.
Galon AB var inte bara en av det nya områdets pionjärer — bolaget var med och organiserade det. Den 12 december 1966 samlades områdets företag hos Galon AB, och på initiativ av direktör Erik Lindeblad — samme man som femton år tidigare tagit strid med Svenska Akademien om ordet — bildades Högsbo Industriförening: ett hundratal företag som gick samman kring gemensamma problem som kommunikationer, övergångsställen och gatubelysning. Föreningen finns kvar än i dag, under namnet Högsbo-Sisjö Företagarförening.
Ordet hade vid det laget redan lämnat fabriken och vandrat in i språket, och kunnandet skulle
visa sig vara lika seglivat.
Kunnandet vandrar vidare
Galon var vid det laget inte bara ett ord — det var ett av svensk industris starka varumärken. När verksamheten på 1970-talet ingick i investmentbolaget AB Fannyuddes sfär räknades Galon AB,
vid sidan av självaste Jästbolaget, till portföljens mest betydelsefulla innehav, och varumärket förblev starkt och lönsamt när sfären gick vidare till Pripps och senare Beijerinvest.
Det var med andra ord en tillgång som ägare räknade med — inte en rest som följde med på köpet.
Arvet delades sedan i två grenar. Varumärket och tapetsidan gick in i tapetindustrin, där GALON märkena senare innehades av Eco-Tapeter och Boråstapeter — det syns än i dag i varumärkesregistren. Beläggningsverksamheten, själva kärnan i kunnandet, gick en annan väg genom svensk och internationell industri.
Enligt Bo Stage — som själv började i verksamheten 1986 och bär dess historia — köptes den av Beckers Lay-Tech inom färgkoncernen Beckers, gick vidare till Perstorp Components, och 1996 in i den amerikanska fordonskoncernen Collins & Aikman.
Efter fyra år i den amerikanska koncernen såldes verksamheten, och år 2000 bildades Scandinavian Coating AB i Göteborg av medarbetare ur rörelsen, däribland Bo Stage.
Med sig hade man maskiner från galonepokens guldår — bland annat en kalander byggd 1968 — och tillverkningen av väv till regnkläder och skyddsutrustning fortsatte i Göteborg in på 2000-talet.
Kalandern från 1968 arbetade ända till 2024, då den monterades ner i Sisjön i Västra Frölunda — i samma industribälte dit fabriken en gång flyttat från Gamlestaden, ett par kilometer från Frögatan.
En maskin som tjänstgjort i 56 år, genom en rad ägare, från galonepokens guldår in i vår tid. I mars 2026 försattes Scandinavian Coating i konkurs. Där slutar den svenska galontillverkningens historia. Tvärt. En detalj i kedjan är svår att inte le åt: Perstorp, koncernen som en tid bar galonarvet, är samma koncern som i dag tillverkar den förnybara mjukgörare som används i Farmerrains tyger.
Traditionen och förnyelsen löper genom samma händer — det är bara landet för vävtillverkningen som bytt.
Varumärket — och varför vi säger galonväv
Kampen mot att bli ett vanligt ord började tidigt. Ordet spred sig så snabbt att galon redan i 1950 års upplaga av Svenska Akademiens ordlista fanns med i betydelsen ”tyg överdraget med
plast” — bara drygt ett decennium efter lanseringen. I april 1951 skrev Erik Lindeblad på Galon aktiebolag till SAOL-redaktören Pelle Holm och begärde att nästa upplaga skulle ange att Galon
var ett inregistrerat varumärke för fabrikens varor.
Akademien gick aldrig med på det; i stället ströks betydelsen ur 1973 års upplaga, tillsammans med plexiglas och en rad andra märkesord.
Företaget slogs för sitt märke — men ordet hade redan vunnit.
Varumärkesskyddet för GALON upphörde med tiden: de svenska registreringarna avfördes och en EU-registrering från 1996 löpte ut 2006. Det är detta som ibland kallas att ”patentet gick ut”
— juridiskt var det varumärkesskydd, inte patent.
Vid det laget hade ordet för länge sedan blivit ett allmänt begrepp i svenskan, och när ett ord väl blivit allmänt kan det enligt varumärkesrättens huvudregel inte nyregistreras för de varor det betecknar. Det är samma regel som gör att ingen i dag kan registrera termos eller dynamit.
2013 registrerades GALON i stället som EU-varumärke för kläder. EU-varumärken prövas av EU:s myndighet EUIPO, i ett system där bevakningen av registreringshinder i hög grad vilar på att
marknadens aktörer själva anmärker och invänder — och där ett ords vardagsbetydelse i ett enskilt språk inte alltid fångas som i en nationell prövning.
Dagens Galon® är ett PU-material från en annan tillverkare, utan koppling till fabriken i Gamlestaden eller till det som en gång hette
äkta galon.
Därför använder vi på Farmerrain ordet som språket använder det: galonväv — plastbelagd textil, i vår tillverkning PVC-belagd väv med återvunnen stomme och förnybar mjukgörare,
dubbelsvetsad och byggd för att lagas. Det är ingen kopia av det gamla. Det är samma idé, gjord bättre: vattentät, slitstark, färgäkta.