Ordet som blev ett material — historien om galon
Skrivet av Svenska Regnkläds Aktiebolaget 2026
Skrivet av Svenska Regnkläds Aktiebolaget 2026
Fabriken tog de två första bokstäverna i sitt eget namn Gammelstadens Konstläderfabrik och de tre sista kommer från väven under pvc skiktet nylon: GA plus LON blev GALON. Bolaget tog så småningom själv produkt namnet och skapade Galon AB, och i reklamen var budskapet tydligt — GALON® var ett inregistrerat varumärke som tillverkades av en enda fabrik
Det började i Gamlestaden i Göteborg, på Gamlestadsvägen 14, där Gamlestadens Konstläderfabrik tillverkade en vävburen plast som skulle få ett eget namn.Fabriksbyggnaden uppfördes efter bygglov 1945, ritad av arkitekten Albert Gustafsson, uttryckligen för beredning av konstläder , byggnaden byggdes ut 1951 till sitt nuvarande utseende efter ritningar av Sture Högstedt.
.
Textilväv med ett skikt av PVC
GA från Gamlestaden och LON från nylon.
Gamlestadsvägen 14, Gamlestaden, Göteborg. Bygglov 1945, utbyggd 1951
Mars 1953: Byggnadstekniska Föreningen gör studiebesök hos ”Galon AB – den nya fabriken”
Frögatan 4, Västra Frölunda. Sveriges Handelskalender 1971 anger Galon AB på denna adress
EU-märke 000274951 (klass 18 och 27) registrerades 1998 och utgick 2006
Scandinavian Coating AB, Göteborg. Bildat 30 januari 2000, konkurs inledd 24 mars 2026
Den som ville ha äkta galon visste vart den skulle vända sig.
Materialet klädde Sverige. Bilsäten, bussäten och flygplansstolar, väskor, vaxdukar och möbler
Det är även regnkläderna som generationer av barn burit inte minst i förskolemiljön sedan dess.
På hängetiketterna stod löftet i tre ord: vattentät, slitstark, färgäkta.
Fabriken experimenterade också vidare
I sortimentet fanns Galonyll, ett patentsökt material uppbyggt på ylle som skulle värma och dämpa kondensen.
Detta var fabrikens eget försök att lösa samma problem som dagens membrantillverkare brottas med, sjuttio år tidigare.
Framgången krävde snart mer plats än Gamlestadsvägen kunde ge — och flytten var ingen reträtt utan ett kvitto
Redan i mars 1953 stod en ny, modern fabrik klar
Byggnadstekniska Föreningen i Göteborg gjorde studiebesök hos ”Galon AB — den nya fabriken” samma vår.
Tillverkningen flyttade till det framväxande industriområdet Högsbo i Västra Frölunda, till adressen Frögatan 4
Bolaget står i 1971 års Sveriges Handelskalender på denna adressen , med telegramadressen Galonfabrik och telexsignaturen GALON S.
När Köpcentrum 421 invigdes i november 2006 skrev GT att ”den gamla galonfabriken har gjorts om till ett modernt köpcenter”, granne med Pripps gamla lokaler.
Adressen på den byggnaden är i dag Lona Knapes gata, och största hyresgäst är ICA Maxi.
Farmerrains samling har nio hängetiketter från Galon AB. Texterna är bland annat ”Detta är GALON®” med orden ”vattentät, slitstark, färgäkta”, ”Äkta Galon” och ”Original modell”, och det finns en egen etikett för Galonyll. Det står inget årtal på etiketterna men dom skulle finnas med på varje rulle som lämnade fabriken.
Galon AB var inte bara en av det nya områdets pionjärer, bolaget var med och organiserade det.
Den 12 december 1966 samlades områdets företag hos Galon AB, och på initiativ av direktör Erik Lindeblad.
För övrigt samme man som femton år tidigare tagit strid med Svenska Akademien om varumärkes ordet Galon.
Under mötet bildades Högsbo Industriförening: ett hundratal företag som gick samman kring gemensamma problem som kommunikationer, övergångsställen och gatubelysning.
Föreningen finns kvar än i dag, under namnet Högsbo-Sisjö Företagarförening.
Ordet hade vid det laget redan lämnat fabriken och vandrat in i språket, och kunnandet skulle visa sig vara lika seglivat.
Kunnandet vandrar vidare
Galon var vid det laget inte bara ett ord, det var ett av svensk industris starka varumärken.
När verksamheten på 1970-talet ingick i investmentbolaget AB Fannyuddes sfär räknades Galon AB, vid sidan av självaste Jästbolaget, till portföljens mest betydelsefulla innehav.
Varumärket förblev starkt och lönsamt när sfären gick vidare till Pripps och senare Beijerinvest.
Det var med andra ord en tillgång som ägare räknade med — inte en rest som följde med på köpet.
Varumärket och tapetsidan gick in i tapetindustrin
GALON märkena senare innehades av Eco-Tapeter och Boråstapeter
Det syns än i dag i varumärkesregistren.
Själva kärnan i kunnandet, gick en annan väg genom svensk och internationell industri.
Enligt Bo Stage — som själv började i verksamheten 1986 och bär dess historia — köptes den av Beckers Lay-Tech inom färgkoncernen Beckers, gick vidare till Perstorp Components,
och 1996 in i den amerikanska fordonskoncernen Collins & Aikman.
Efter fyra år i den amerikanska koncernen såldes verksamheten återigen.
Köparna bildade Scandinavian Coating AB i Göteborg, ägda av 2 medarbetare ur gamla rörelsen däribland Bo Stage. Detta var 30 Januari 2000
Med sig hade man maskiner från galonepokens guldår — bland annat en kalander byggd 1968 — och tillverkningen av väv till regnkläder och skyddsutrustning fortsatte i Göteborg in på 2000-talet.
Den hade flyttats flera gånger sedan ny tex till ”nya lokalen” i Högsbo, nästa flytt dom få kilometrarna till Sisjön.
Kalandern från 1968 arbetade ända till 2024, då den monterades ner i Sisjön i Västra Frölunda — i samma industribälte dit fabriken en gång flyttades från Gamlestaden, ett par kilometer från Frögatan.
En maskin som tjänstgjort i 56 år, genom en rad ägare, från galonepokens guldår in i vår tid.
I mars 2026 försattes Scandinavian Coating i konkurs. Där slutar den svenska galontillverkningens historia. Tvärt.
Perstorp, koncernen som en tid bar galonarvet, är samma koncern som i dag tillverkar den förnybara mjukgörare som används i Farmerrains tyger.
Traditionen och förnyelsen löper genom samma händer — det är bara landet och platsen för vävtillverkningen som bytts.
Kampen mot att bli ett vanligt ord började tidigt. Ordet spred sig så snabbt att galon redan i 1950 års upplaga av Svenska Akademiens ordlista fanns med i betydelsen ”tyg överdraget med
plast” — bara drygt ett decennium efter lanseringen. I april 1951 skrev Erik Lindeblad på Galon aktiebolag till SAOL-redaktören Pelle Holm och begärde att nästa upplaga skulle ange att Galon
var ett inregistrerat varumärke för fabrikens varor.
I stället ströks betydelsen ur 1973 års upplaga, tillsammans med plexiglas och en rad andra märkesord.
Företaget slogs för sitt märke — men ordet hade redan vunnit.
1950: SAOL listar galon ”dels ’uniformsband’, dels ’tyg överdraget med plast’” [6].
April 1951: Erik Lindeblad på Galon aktiebolag skriver till SAOL-redaktören Pelle Holm och efterfrågar varumärkesinformation. Språktidningen: ”Kanske var det Erik Lindeblad på Galon aktiebolag som var först med att klaga på varumärken i SAOL.” [6]
1973: Den varumärkesinformation som bolagen efterfrågat införs inte i nästa upplaga. De aktuella betydelserna av galon och vademecum stryks, liksom ordet plexiglas [6].
2024: SVT Kultur räknar galon och grammofon som exempel på ord som slutat vara varumärken. Ordböcker har ändrat eller strukit bland annat Kesella, Permobil, Tabasco och Lego på rättighetsinnehavarnas begäran [7].
Den svenska registreringarna avfördes och en EU-registrering från 1996 löpte ut 2006. Det är detta som ibland kallas att ”patentet gick ut”
— juridiskt var det varumärkesskydd, inte patent.
Vid det laget hade ordet för länge sedan blivit ett allmänt begrepp i svenskan, och när ett ord väl blivit allmänt kan det enligt varumärkesrättens huvudregel inte nyregistreras för de varor det betecknar. Det är samma regel som gör att ingen i dag kan registrera termos eller dynamit.
2013 registrerades GALON i stället som EU-varumärke för kläder. EU-varumärken prövas av EU:s myndighet EUIPO, i ett system där bevakningen av registreringshinder i hög grad vilar på att marknadens aktörer själva anmärker och invänder — och där ett ords vardagsbetydelse i ett enskilt språk inte alltid fångas som i en nationell prövning.
GALON, EU-märke 000274951 (klass 18, 27): Anmält 1996-10-01. Registrerat 1998-11-17. Utgånget 2006-10-01. Status: utgånget
GALON, svenskt ordmärke 1900-63940 (klass 18, 27). Innehavare: Eco-Tapeter Aktiebolag. Status: avförd
Dagens Galon® är ett PU-material från en annan tillverkare, utan koppling till fabriken i Gamlestaden eller till det som en gång hette äkta galon.
Därför använder vi på Farmerrain ordet som språket använder det: galonväv — plastbelagd textil, i vår tillverkning PVC-belagd väv med återvunnen stomme och förnybar mjukgörare,
dubbelsvetsad och byggd för att lagas. Det är ingen kopia av det gamla. Det är samma idé, gjord bättre: vattentät, slitstark, färgäkta.
Ja. I SAOL 1950 fanns galon som ”tyg överdraget med plast”
I april 1951 skrev Erik Lindeblad på Galon aktiebolag till SAOL-redaktören Pelle Holm och
bad att ordlistan skulle ange att Galon var ett registrerat varumärke. I 1973 års upplaga ändrades det, i stället ströks de aktuella betydelserna av galon och vademecum, liksom ordet plexiglas och en lång rad andra varumärkesord
Nästan — oljekläder var föregångaren och var oftast vävar som var oljebehandlade.
I ordets historiska betydelse, Ja. Läs alltid materialdeklarationen.
Nej. Det gamla var PVC-baserat, dagens material är Polyuretan och förkortning PU.
GALON registrerades 2013 som EU-varumärke av en annan aktör, efter att de äldre registreringarna löpt ut 2006-05-24
Galon AB:s ullbaserade galon, patentsökt som ”nytt material av världsklass”.
Material från den enda fabrik som tillverkade GALON® — Galon AB i Göteborg.
Fabriken på Gamlestadsvägen 14 som tillverkade den ursprungliga galonväven.
Från Gamlestadens Konstläderfabrik i Göteborg: GA + LON (nylon).
Plastbelagd textilväv. Ordet började som produktnamn och blev ett allmänt begrepp.
Generellt ja, om de innehåller ftalater. Ftalater är inte kemiskt bundna till plasten utan vandrar sakta ut ur materialet under hela dess livstid — ju äldre plagget är, desto mer har redan läckt ut, vilket också innebär att kvarvarande halter fortsätter vandra ut i luft, damm och vid hudkontakt. Ett äldre PVC-plagg (eller ett second hand-fynd) har alltså statistiskt sett redan avgett mer ftalater än ett nytt. Det gäller inte Farmerrains egna material, eftersom de är ftalatfria oavsett ålder — men är relevant att känna till för PVC-produkter i allmänhet.
Inte nödvändigtvis. Halogener är en grupp grundämnen (bland annat klor, fluor och brom) som finns naturligt i till exempel havssalt, och som i vissa plaster — som PVC — sitter hårt kemiskt bundna i själva polymerkedjan. I den formen är de i praktiken lika ofarliga som saltet i havsvatten. Det som faktiskt är problematiskt är vissa fristående halogenföreningar, som bromerade flamskyddsmedel. Att kräva ”halogenfritt” är ett trubbigt verktyg — det utesluter både farliga och ofarliga halogenanvändningar i samma veva. Mer exakt vore att fråga efter frånvaro av specifika ämnen, som vi gör i resten av den här FAQ:n.
Ja, det bör undvikas — men inte för att PVC är unikt farligt. Okontrollerad förbränning av klorhaltigt material (PVC, men även trä och matrester) kan bilda dioxiner, en grupp giftiga och svårnedbrytbara ämnen. Det är just den okontrollerade förbränningen som är problemet: i industriell PVC-tillverkning bildas dioxin bara i spårmängder och fångas upp av katalysatorer, och kontrollerade avfallsförbränningsanläggningar har rökgasrening som fångar upp det mesta. Regeln är enkel: lämna uttjänta regnkläder till textilåtervinning eller till kommunens avfallshantering — elda dem aldrig själv, oavsett material.
Vi byter. Det gjorde vi när vi gick från fossilbaserad mjukgörare till Pevalen™ Pro 100. Om något vi använder idag ifrågasätts på goda grunder i morgon, uppdaterar vi materialet och skriver det öppet — precis som vi redan är öppna med att vårt Deadstock-material innehåller ftalater eftersom det tillverkades innan dagens lagstiftning fanns.
Barn stoppar ofta kragar och ärmar i munnen, vilket är en vanlig exponeringsväg för ämnen som inte är kemiskt bundna till materialet (som ftalater och klorparafiner, vilka vandrar ut ur plasten över tid). Eftersom Pevalen™ Pro 100 tillhör en annan kemisk familj än båda dessa grupper minskar det den specifika risken — men som med alla plastprodukter är det ändå bra vana att inte låta barn tugga länge på kläder.
Nej. Impregnering (DWR) behövs bara för plagg där vattentätheten sitter i en ytbehandling som nöts bort. Vår vattentäthet sitter i själva vinylmaterialet — som ett paraply. Det finns inget lager att förnya.
Därför att de fungerade bäst tekniskt när de introducerades — PFAS gav oöverträffad vattenavvisning, ftalater och klorparafiner gjorde styv PVC bärbar. Det var inte slarv. Riskerna blev tydliga först årtionden senare, i takt med att forskningen om ackumulering i kropp och miljö växte fram.
Nej. Ren PVC (polyvinylklorid) är en stabil plast. Det är tillsatserna — mjukgörare, flamskyddsmedel, stabilisatorer — som avgör om ett PVC-material är problematiskt, inte polymeren själv.
[22] Farmerrians omfattande museum med gammalt reklammaterial, samt antecknignar från Jonas Carlsson Grundare Farmerrain