PU — lätt och smidigt, med förbehåll
PU-belagd väv (polyuretan) är i dag det vanligaste materialet i konsumentregnkläder av galontyp. Konstruktionen är densamma som för PVC — textilstomme plus plastbeläggning — men beläggningen är tunnare, mjukare och lättare.
PU — lätt och smidigt, med förbehåll
PU-belagd väv (polyuretan) är i dag det vanligaste materialet i konsumentregnkläder av galontyp. Konstruktionen är densamma som för PVC — textilstomme plus plastbeläggning — men beläggningen är tunnare, mjukare och lättare.
Låg vikt och hög smidighet. PU-plagg är följsamma och bekväma att röra sig i.
Behåller mjukheten i kyla bättre än konventionell PVC. Skillnaden minskar dock mot modern PVC med köldtåliga mjukgörare.
Med svetsade sömmar är även PU-plagg helt vattentäta så länge beläggningen är intakt.
Lägre nötningstålighet. Den tunnare beläggningen slits igenom snabbare vid hårt bruk — knän, sittytor och axlar under bärremmar är typiska slitagepunkter.
PU åldras genom hydrolys: fukt bryter långsamt ned polymeren, vilket kan göra att beläggningen med tiden blir klibbig, spricker eller flagnar — även på plagg som knappt använts men förvarats länge. Detta är väl dokumenterat inom polymerteknik och är ett känt fenomen på begagnatmarknaden. Se faktarutan nedan för hur processen faktiskt går till.
Kortare förväntad livslängd vid yrkesmässigt bruk. Det är ingen slump att kraftig PVC dominerar inom fiske och lantbruk medan PU dominerar i konsumentledet.
Sämre UV-beständighet i den vanligaste kemin. De flesta PU-beläggningar i konsumentplagg bygger på aromatiska polyuretaner (MDI/TDI-baserade), som fotooxiderar i solljus: polymeren gulnar och försprödas. Fenomenet är väl beskrivet i polymerlitteraturen och syns tydligast på ljusa och transparenta plagg. Aliphatiska polyuretaner gulnar inte men är dyrare och ovanliga i budgetsegmentet. UV-exponering påskyndar dessutom hydrolysen — de två åldringsmekanismerna förstärker varandra.
Svagare färgäkthet i praktiken. PU-beläggningen är tunn, och kulören sitter ofta i textilstommen eller i ett tunt toppskikt. När beläggningen nöts igenom eller gulnar förändras plaggets utseende — medan en genomfärgad, tjock beläggning behåller sin kulör genom hela slitaget.
Svårare att reparera hållbart, eftersom tunna beläggningar ger lagningar mindre material att fästa i.
FAKTARUTA — Hydrolys — mekanismen bakom PU:s åldrande
De allra flesta PU-beläggningar i konsumentregnkläder är byggda på en polyesterbaserad polyol — billigare och vanligare i produktion än den mer motståndskraftiga polyeterbaserade varianten. Skillnaden är avgörande: polyesterbaserad PU innehåller esterbindningar i själva polymerkedjan, och det är just esterbindningar som vattenmolekyler kan bryta genom hydrolys. Polyeterbaserad PU saknar samma sårbarhet och tål fukt betydligt bättre, men är dyrare och ovanlig i budgetsegmentet.
Nedbrytningen sker i två steg. Först löses de svagare bindningarna mellan uretangrupperna i polymerens ”hårda” segment upp. Sedan angrips själva esterbindningarna i det mjuka, flexibla segmentet. Varje bruten bindning kortar polymerkedjan — det som kallas kedjeklyvning — och ju kortare kedjorna blir, desto mer förändras materialets egenskaper.
Vad som driver processen: vatten är inte bara en utlösande faktor utan en direkt reaktant — utan fukt sker ingen hydrolys. Värme påskyndar reaktionen kraftigt, vilket är själva anledningen till att förvaringsråd för PU-produkter konsekvent betonar svalt, torrt och ventilerat. En tältfabrikant som testar sina PU-belagda tyger i en klimatkammare vid cirka 70 °C och 95 % luftfuktighet — ett så kallat ”jungle test” — rapporterar att en veckas exponering där motsvarar ungefär ett års normal användning. Det visar hur känslig reaktionen är för kombinationen värme och fukt, inte hur snabbt ett plagg som förvaras normalt bryts ned.
Hur snabbt det går i praktiken varierar kraftigt: från ett par år för billig, ostabiliserad polyester-PU i varmt och fuktigt klimat, till decennier för plagg som förvaras svalt, torrt och luftigt. Vattnet är alltid drivande — därför kan ett plagg som aldrig använts eller blivit blött ändå hinna åldras i en fuktig källare eller vind, bara av den omgivande luftfuktigheten.
Varför det blir klibbigt: när polymerkedjorna klyvs sjunker beläggningens molekylvikt, och kortare nedbrytningsfragment vandrar upp mot ytan. Den migrationen av lågmolekylära rester till ytan är i textilkonserveringslitteraturen den vedertagna förklaringen till att åldrad PU känns klibbig.
Varför det ibland luktar: en känd nedbrytningsprodukt av esterklyvningen är smörsyra, som har en distinkt syrlig lukt — ofta beskriven som surmjölk. Lukten är ett tidigt, praktiskt tecken på att hydrolysen kommit igång, oberoende beskrivet av flera källor som arbetar med äldre PU-belagd utrustning.
Varför PU spricker och flagnar: samma kedjeklyvning som gör materialet klibbigt gör det på sikt också sprött. Flagning innebär sprickbildning och förlorad vidhäftning mot underliggande tyg. Det blir värre ju mer flexibelt underlaget är, eftersom rörelsen belastar en redan försvagad beläggning.
Sprickbildning är ett tecken på ökad sprödhet i hela beläggningsskiktet. Båda är slutstadier av samma process som börjar med klibbigheten.
PVC åldras inte på det här sättet. Mjukgjord PVC saknar samma esterbindningar i huvudkedjan och bryts i stället ned genom helt andra mekanismer (dehydroklorering vid värme/UV, mjukgörarmigration) — vatten är ingen direkt reaktant på samma sätt. Det är skälet till att PVC-belagda plagg inte blir klibbiga av att förvaras i en fuktig garderob, medan PU-plagg kan göra det.
Slutsats:
PU är ett bra val för lätt vardagsbruk där låg vikt väger tyngst. För den som är ute länge, sliter hårt eller vill att plagget ska hålla i decennier är kraftigare PVC-baserad väv med moderna mjukgörare det mer långsiktiga valet.
Värt att veta för den som väljer PU främst för viktens skull: Farmerrains Raintex Light+ väger 250 g/m² och ligger därmed i samma viktklass som de kraftigare tygerna i PU-segmentet — men med vinylbeläggning som varken gulnar av UV eller åldras genom hydrolys, ftalatfri och utan PFAS. Låg vikt behöver alltså inte betyda PU:s åldringsegenskaper.
Var tillverkas PU-plaggen?
Merparten av de PU-belagda konsumentregnkläder som säljs i Europa tillverkas i Asien, i linje med klädimporten i stort — EU:s konfektionsimport domineras av asiatiska producentländer. Det är i sig inte ett kvalitetsomdöme: bra plagg tillverkas på många platser. Men avståndet får tre konkreta konsekvenser som konsumenten sällan ser.
1. Längre transporter mellan fabrik och marknad, med tillhörande klimatpåverkan.
2. Svårare spårbarhet. Ju fler mellanled, desto svårare att veta var väv, beläggning och kemikalier faktiskt kommer ifrån.
3.Kemikaliekontrollen vilar på importören. REACH gäller varor som säljs i EU oavsett tillverkningsland, men efterlevnaden bygger på att importören verifierar innehållet — och EU:s varningssystem Safety Gate rapporterar återkommande fynd av begränsade ftalater i importerade plastvaror.
Slutsatsen är inte att tillverkningsland avgör kvalitet, utan att transparens gör det. Fråga alltid var ett plagg är tillverkat och vad beläggningen innehåller — en seriös tillverkare svarar på båda, oavsett kontinent.
med tillhörande klimatpåverkan
Ju fler mellanled, desto svårare att veta var väv, beläggning och kemikalier faktiskt kommer ifrån.
REACH gäller varor som säljs i EU oavsett tillverkningsland, men efterlevnaden bygger på att importören verifierar innehållet — och EU:s varningssystem Safety Gate rapporterar återkommande fynd av begränsade ftalater i importerade plastvaror.
Slutsatsen är inte att tillverkningsland avgör kvalitet, utan att transparens gör det. Fråga alltid var ett plagg är tillverkat och vad beläggningen innehåller — en seriös tillverkare svarar på båda, oavsett kontinent.
Vatten är en direkt reaktant i hydrolysen, så fukt i omgivningsluften räcker — plagget behöver varken användas eller regna på. Förvara PU-plagg svalt, torrt och luftigt.
Nedbrytningen kortar polymerkedjorna, och lågmolekylära fragment vandrar upp mot ytan — det är den vedertagna förklaringen till att åldrad PU känns klibbig. Samma process gör materialet sprött, vilket leder till sprickbildning och flagning.
De flesta PU-beläggningar bygger på en polyesterbaserad polyol med esterbindningar som vattenmolekyler kan bryta. Vatten är en direkt reaktant, inte bara en utlösande faktor. Hur snabbt det går varierar kraftigt — från ett par år i varmt, fuktigt klimat till decennier vid sval, torr förvaring.
Båda är plastbelagd textilväv. PVC ger en tjockare, tåligare beläggning som väger mer; PU ger en tunnare, lättare och smidigare. PVC håller generellt längre vid hårt bruk, PU är bekvämare vid lätt bruk.
Generellt ja, om de innehåller ftalater. Ftalater är inte kemiskt bundna till plasten utan vandrar sakta ut ur materialet under hela dess livstid — ju äldre plagget är, desto mer har redan läckt ut, vilket också innebär att kvarvarande halter fortsätter vandra ut i luft, damm och vid hudkontakt. Ett äldre PVC-plagg (eller ett second hand-fynd) har alltså statistiskt sett redan avgett mer ftalater än ett nytt. Det gäller inte Farmerrains egna material, eftersom de är ftalatfria oavsett ålder — men är relevant att känna till för PVC-produkter i allmänhet.